Bevis på att mitt liv saknar substans, Episod 1.

När jag kastade om bokstäverna i mitt namn, Gustav Karlsson, fick jag fram följande konstellationer:

Skogslavsnatur Den mest poetiska, och kanske den litterärt bästa.

Runka loss g-stav HÈHÉ, min favorit. Gissa varför.

Skalat Grovsnus, är Karlskronaslang för en snusdosa vars plastomslag avlägsnats...

Saknas grov lust? En fråga, tänkbart ställd av Malena Ivarsson.

Luktar svag asnos, Som Bengt Fritiofsson utbrast om ett Rioja, en gång, i nyhetsmorgons soffa varpå han gav det fem solar.
För en människa med assvag nos luktar det nog rebenshopen eller vilket jävla turkvin som helst.

Kanske blir man norsk av lustgas? Jag tror inte det. Bara för att norgevitsar är roliga betyder ju inte det att norrmän är det.

En sorgsnusktavla är en sån där tavla med gråtande nakna kärringar, ni vet.

Sist och absolut minst kommer några bubblare:

Luktar nog vasss. Vass stavas ju inte med tre "s", tyvärr, men alla som stått vid sjöns rand tidigt en pingstaftons morgon, vet att vassen sussssssar precisssss som om den skulle ha stavats så. Hihi.

Om jag hade hetat Gustav Karlssön eller Egustav Karlsson hade dessa två fungerat:

Sköterskan frågar:
― Var ska jag slänga den här?
Kirurgen svarar irriterat:
― Kasta grön svulst i grön soptunna.

Sköterskan tar sig till källsorteringslokalen och slänger svulsten i brun soptunna, det vill säga soptunnan fylld med jord och trädgårdsavfall.
Sakta gro svulsten där nere. Snart har den spridit sig i hela rummet.

Något med svulst vill man ju kunna göra av sitt namn, men man kan inte begåvas med allt här i världen, som jag brukar säga.

Adam och Maj-Britts frestelse i lustgården.
Sorgligt OCH snuskigt.