Usch

Jag har kommit till en punkt i mitt liv då jag insett att de trenne ting vilka, om så blott för en sekund, lockar lyckan ur sitt lilla hål, är ETT, att handla saker. TVÅ att äta. TRE att hata och snacka skit om mina vänner. Tack, världen! Jag trodde aldrig "insikten" skulle öppna "mitt hjärtas dörr" på glänt och viska "Pssst, här är jag, Livets Mening". Men så blev det! Nu ett par passande strofer på temat hat, skriven av vår kära nationalskald Selma Lagerlöv:

O, hat, du milda blomma,
ömmt du retar halsen,
så det sticks,
på ett "kul" och "bra" sätt.

Jag hatar det mesta. Till exempel mig själv.
- Är fast, helt fast och instängd,
i min egen kroppshydda av prima dallrig gelatin
som gjutits i en päronform!

Jaja, den där dikten var väl sådär. Vad tycker ni? tycker ni verkligen kärringen förtjänar hedersplatsen på våra tjugolappar? Vi behöver nån ung förmåga. Varför inte min kära vän Provokatör (Pulserande på qx)? Hans stora talang och högt vördade intresse för teater gör honom förtjänt av att pryda vilke jävla sedel som helst. Nedan följer en replikstrof ur hans favoritpjäs vilken han själv översatt från grekiska:

"Aldrig födas är allra bäst;
bäst därnäst att så snart man fötts
återvända tillbaka fort
dit varifrån man kom hit till världen.
Redan i unga år
kommer sorgen och klappar på
Vem går helt från bekymmer fri?
mord och dråp - tills vi till sist drabbas utav deb hätska
ålderdomen, då man är dömd att ständigt
leva i lag med allt ont."

- Sofokles


Tack för MIG
Skit ner DIG