HEJ. Jag har sovit 20 timmar i sträck. Det är sant. Jag har också byggt en vagina i papier marché som jag ska återfödas genom så fort jag fått på mig rena kalsingar. Vad är då anledningen till allt detta trams? Jo. Jag kom hem från emmaboda igår på förmiddagen. Sårig, skabbig, illamående och hes. SJUKT hes. På hela festivalen fanns det typ bara två saker som framkallade värme i mitt hjärta. Det var när jag (på EGEN hand) fick supa Marinella ur min fickplunta. När jag (tillsammans med andra) fick håna feta brudar på avstånd. Samt när Olle berättade om pandan som han nästan låg med. Hon den gränspsykotiska med stark behovsneuroleptika i neccecären. Men vad i helvete gör det? Som ni alla vet är lyckans påföljd olyckan, och det är nog förklaringen till att jag gärna undviker den förra - lyckan alltså - och är riktigt soft med det!
1) Regn och att mitt tält var ett 50-kronors från ÖB.
2) Nån jävla "bass hunter". En fotograf som tydligen var jättecool och känd, vars arsle slickades så till den milda att jag undrar om den mannen nånsin använt toapapper, nej ens vet vad det betyder.
Emmaboda var som vanligt. Lika äcklig. Lika värdelös att uppleva på plats, men vad gör det. Det är i efterhand man kommer på vad som var roligt och man längtar, trånar, efter "festivalkänslan", och "öppenheten" och den lilla lilla kuk man eventuellt fick uppkörd i nåt uttöjt jävla hål.
Petter kräktes/spottade på min axel.